Matchen mot Älta 2 gick inte som vi tänkt oss, vi hade tänkt att vinna och göra det genom att vara lika bra som mot Lidingö i Premiären. Men det är långt från tanke till handling tydligen.

Med ett stort bortafölje tog vi oss till Älta och att döma av musiken i omklädningsrummet var alla taggade till tänderna och redo att köra över Älta med vinden vi hade i seglen sen seriepremiären mot Lidingö. Vi börjar bra, ser pigga ut och står upp bra mot ett väldigt bra Älta. 0-0 står sig en bit in i första perioden och vi skapar chanser men vi gör deras målvakt bra genom att konstant avsluta på honom. 08:13 in i första gör Älta 1-0 och då rasar vi ihop mentalt. Känslan i laget och att döma av ansiktsuttrycken var att matchen var över nu, att det inte finns något att kämpa för. Vi går halvdant in i situationerna och markeringarna är obefintliga. Vi agerar som om samtliga blivit handlingsförlamade och gnället på varandra internt ökar i båset. Vi skapar chanser men får inte in pucken och frustrationen stiger. Vips så ringer klockan och en 8-1 torsk in på kontot.

Det enda positiva jag kan hitta är att Serrander får hänga en strut i sin 300e match och att några i laget gick ut på stan för att dränka sorgerna i alkohol. Vi tar inte med oss någonting från denna match utan vi bryter ihop och kommer igen.

Kommande vecka är det träning Måndag och Torsdag, ledningen har meddelat att dessa träningar kommer hållas bakom stängda dörrar då det ska gnuggas PP och boxplay. Vi har även bjudit in en spelare från Järfällas U9 lag som ska lära oss vilka positioner vilka spelare har i försvaret och hur man får detta att fungera i praktiken.

Söndag 21:00 väntar klassiker mötet med Hanson Brothers borta. En extra boost för oss att möta Hanson såhär tidigt på säsongen och det är verkligen vad vi behöver just nu.

Uppåt, Framåt!

#5